Perfekt väder, perfekta backar och en perfekt snygg vurpa i liftkön = en perfekt dag

Först och främst vill jag be om ursäkt till er som varje dag går in här i hopp om att jag ska ha skrivit något. Jag har helt enkelt inte haft lusten att skriva och sen har jag inte haft något att skriva om heller för den delen. Så jag kände nu att det var dags att visa lite livstecken!

Den här veckan som gått har varit väldigt lugn. Jag har knappt varit i skolan känns det som eftersom vi slutar så tidigt varje dag. Det har inte hänt mycket sen sist, same old same old bara just nu.
Igår var det minnsan fredag och eftersom Ida fyller 18 idag firade vi henne! Det var en rolig och händelserik kväll och jag fick chansen att umgås med vänner jag inte träffat på länge och det är alltid roligt! Idag kan ha varit den lataste dagen i mitt liv.. Jag har bytt position från soffläge till sängläge hela dagen och datan har varit min trogne följeslagare. Men ibland får man ha sådana dagar, imorgon ska jag iväg och träna plus lite annat så då blir det lite fart iallafall. Igår pratade jag även med en kvinna i USA på telefon i över en timme, och jag kände verkligen hur mycket jag saknar att prata engelska med en riktig amerikan. Det är något speciellt med det.

Nu ska jag sova, godnatt på er :)

Idag har jag och min fritidsklass varit i Persåsen och åkt snowracer ner för slalombacken där. Det var bland det roligaste och läskigaste jag gjort, och imorgon kommer jag nog ha blåmärken överallt av alla kraschar jag lyckades göra. Men det är det värt, för åh så kul det var!

Söndag kväll och imorgon är det skola igen. Det här lovet har gått fort, alldeles för fort. Men jag har hunnit med att göra allt man ska göra på ett lov och mer där till! Var länge sen jag hade en sån bra vecka som jag haft faktiskt :) Synd bara att det ska gå så fort och det fina ta slut.. Till veckan väntar en stor hög med skolarbeten som bara växer. Ångesten smyger sig lite lätt på.. Oh well, fick höra att det bara är 11 veckor kvar till studenten idag och det är ju bra!

Jag har färgat tillbaka mitt mörka hår igen som på bilden också,
och sen saknar jag Ida väldigt mycket!

Sista dagen på den här listan, ett till ögonblick. Då får ni en bild på ett skepp av sand som vann en sandbyggar tävling på Cape Cod i USA när jag var där 2009.

 

Mina ambitioner är att ha ett så bra liv som möjligt. Tycker det är svårt med ambitioner och dess innebörd, men att försöka leva ett bra liv är väll en bra ambition?

Balkong hängen vi hade i Zakynthos varje kväll innan vi gick ut för middag och utelivet. Det var så himla mysigt!

Boston

Min största rädsla är döden. Men inte för att det ska hända mig själv, utan att det ska hända någon i min familj/släkt/vänner. Självklart är jag rädd för det gällande mig själv också, men jag tänker mer på dom i min närhet än mig själv. Sen att det ska hända något med någon i min närhet är jag rädd för, hela tiden. Speciellt eftersom jag har familj som bor på andra sidan jorden. Då blir det här ämnet extra jobbigt eftersom vi inte kan prata hela tiden osv, man vet inte vad som händer.

Andra rädslor jag har är mer fobier, som spindlar och hissar. Jag hatar att åka hissar för jag är livrädd att fastna i en.

I måndags gjorde jag något för första gången. Jag drack en kopp te och tycket att det var gott! Jag hatar te egentligen och har aldrig tyckt om det. Jag dricker kaffe och så kommer det alltid att vara. Men nu eftersom jag är sjuk och sover dåligt på nätterna pga hostan så tyckte mamma jag skulle prova det här teet, citronmeliss te heter det och det var jätte gott plus att jag sov bra hela natten! Så nu dricker jag det varje kväll och på dagarna också. Det ska tydligen vara bra för avkopplingen. Så det var en första för mig, en första kopp te som var god!

Att gråta är bra och skönt när man behöver. Jag gråter väldigt lätt, som till tv-program och filmer. Jag gråter när något händer med någon jag bryr mig om, när något bra eller dåligt händer. Att få tårar i ögonen händer ofta, och gråten i halsen kan komma smygandes då och då. Som när jag tänker på min moffa, eller mina älskade i usa. När jag tänker på hur mycket jag saknar dom och hur länge det är kvar tills vi ses. Då vill jag bara ligga ner i fosterställning och gråta hela dagen. Men att gråta löser ingenting, utan det gör oftast bara saker jobbigare.

den här filmen får mig att gråta t.ex, den är ju så bra